Mental hälsa

Ensamhet

Psykologens tips för att bli mindre ensam

  • Nora Fernstedt
Publisert:

Skamkänslor, social ångest eller blyghet.

Att bryta ofrivillig ensamhet är lättare sagt än gjort. Här ger psykologen Anna Bennich sina bästa tips.

– Forskning har visat att långvarig ensamhet påverkar kroppen på liknande sätt som rökning, övervikt och stress, säger hon.

Det sägs ofta att svenskarna är världens ensammaste folk. Men den myten vill psykologen Anna Bennich slå hål på.

– Att folk dör ensamma hemma eller i sjukhussängar är sannolikt inte mycket vanligare i Sverige än i andra EU-länder. Men därmed inte sagt att vi inte har problem med ensamhet, säger Anna Bennich, författare till boken ”Att vinna över ensamheten”.

Foto: Kajsa Göransson

Anna Bennich är psykolog och psykoterapeut och brukar bland annat synas i TV4:s Nyhetsmorgon.

Lika farligt som rökning

Ofrivillig ensamhet borde hanteras på samma sätt som andra stora hälsofaror, menar hon.

– Människor är flockdjur. Förr på savannen behövde vi vara tillsammans för att klara oss. När vi hamnade utanför flocken gick vårt stressystem igång – ”nu händer något farligt”. Vid långvarig ensamhet ligger det där systemet och puttrar och kan leda till hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och för tidig död.

– Forskning har visat att långvarig ensamhet påverkar kroppen på liknande sätt som rökning, övervikt och stress, fortsätter hon.

Våga be om hjälp

Annas viktigaste råd till den som varit ofrivilligt ensam länge är att be om hjälp.

– Det är jättesvårt att göra de där tipsen som att gå på drejkurs och ta egna initiativ om man varit ensam länge. Man kan ha många psykologiska hinder, som skam eller att man är jätteblyg. När jag har klienter som är ensamma jobbar vi alltid först med det som hindrar en från att ge sig ut i sociala miljöer, säger hon.

När man väl tagit sig förbi den spärren gäller det att hitta ett sätt att träffa nya människor. Då kan volontärarbete vara en bra väg, föreslår Anna Bennich.

– Man mår bra av att göra saker för andra samtidigt som man kommer ut och träffar folk. Jättemånga av mina klienter har anmält sig till soppkök eller börjat jobba på något café för utsatta personer, och på sätt knutit nya kontakter till dem de jobbat med, säger Anna.

Är vi mer ensamma nu än tidigare?

– Det är svårt att svara på, men det verkar så. Enligt studier som tittat på hur samhället har förändrats så finns indikationer på att vi är mer isolerade. Förr var kyrkan en viktig mötesplats, nästan som en andra familj. Vi engagerar oss inte heller lika mycket i politiska partier och föreningsliv.

Anna Bennich pekar också på de tekniska framsteg som gjort att vi inte behöver komma ut och träffa folk på samma sätt som förr.

– Det är aldrig längre man står och suckar med nån i kön till posten och säger ”gud så långsamt det går!”

Text
  • Nora Fernstedt