”Jag säger inte att vi lever i sorg, jag hatar det ordet”

Patrick Ekwall är veckans Wellnessprofil

Publisert:

Sportjournalisten Patrick Ekwall har det senaste året varit igenom ett trauma.

Nu släpper han en bok om tiden efter hustruns död.

För Wellness berättar han om att leva vidare, hur han hittar vardagsglädje och hur det är att vara Patrick Ekwall på en fotbollsplan.

Patrick Ekwall är tydlig: sorg är något som han helst inte befattar sig med.

– Jag säger inte att vi lever i sorg eftersom jag hatar det ordet, förklarar han.

– För mig är sorg att sitta med neddragna gardiner och stirra in i väggen. Jag lever inte i sorg, jag lever, om du förstår vad jag menar. Min fru har lämnat oss och det är förjävligt, jag saknar henne hela tiden, men jag känner inte att jag vill sitta svartklädd i ett mörkt rum.

2021 dog Patrick Ekwalls hustru Hannah Ekwall i cancer. Året innan hade hon diagnostiserats med bröstcancer – TNBC, så kallad trippelnegativ cancer – och dog 39 år gammal. Nu släpper Patrick Ekwall boken En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon. Där skriver han om traumat att plötsligt förlora både sin hustru och sin dotters mamma.

– Jag och Hannah var öppna med hennes diagnos eftersom vi inte ville att det skulle tisslas och tasslas. Många människor hörde av sig och tackade för hjälpen. Tack för vadå? Jag har inte hjälpt någon, tänkte jag. Det visade sig att öppenhet kring det här, inte bara cancer, men döden, trauman och förluster, var något många ville prata om.

Idén föddes att skriva en bok om förlusten.

– Jag bestämde mig för att skriva om vad som händer när man hamnar i den här sortens trauma. Boken är personlig och en kärleksförklaring till min fru, men den handlar lika mycket om den sortens trauma som drabbar alla någon gång i livet: man förlorar en farmor, en förälder, en partner. Vad som händer både i skallen och praktiskt.

Hur hanterade du det mentalt?

– Jag har försökt leva eftersom jag lever, vi lever, jag och mina barn. Hur orättvist och jävligt det än var att Hannah rycktes bort från oss så kommer hon inte tillbaka. Hon kommer inte ringa på dörren och säga hej och vara glad som vanligt. Hannah hade velat att vi fortsatt leva våra liv.

Han tystnar.

– Jag försöker tänka: vad hade Hannah tänkt om det jag gör nu? Vad hade Hannah tyckt om att jag målat om köket, gjort den här intervjun, köpt den där bilen eller skrivit den här boken. Jag tror att hon hade tyckt att det var jättecoolt.

Hur var arbetet med boken?

– Den var enklare än jag förväntat mig, det kändes skönt att få ur mig allt. Man har befunnit sig mitt i ett trauma och minns nästan ingenting. Det är som att jag precis har krockat med en bil, det har varit en sjuk smäll och nu ställer jag mig utanför bilen och undrar vad fan som hände.

Kan du känna någon skuld över att du går vidare med livet?

– Ja, jag kan känna: ska jag sitta här och skratta på en fest när Hannah är död? Vi lever, det är orättvist, men vi lever trots allt och då måste vi försöka leva och inte låta det mörka ta över.

Har du kunnat prata med någon?

– Jag pratar med min äldsta dotter som är 23 år och sedan går jag hos en psykolog med traumainriktning. Det är jättebra, jag vill inte ha någon som lägger huvudet på sned och tycker synd om mig, men som svarar på mina frågor och funderingar.

ANNONS

Förbeställ Patrick Ekwalls nya bok ”En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon” här!

Bokus (Extern länk)

Du och Hannah har nioåriga dottern Tindra tillsammans – hur har det påverkat dig i processen?

– Det har inte varit lätt och det är inte lätt. Ibland är det svårt att veta exakt hur ens barn mår när de är så små, det kan vara svårt även för vuxna att kommunicera hur de mår. Jag får testa mig fram varenda dag och det känns som att det kommer ta lång tid.

Det låter som att det fortfarande går upp och ner?

– Det är framför allt vissa högtidsdagar som är svarta. Första året var det otroligt jobbigt: första födelsedagen, första skolavslutningen, de kom som en smäll. Nu känner jag mig mer förberedd. I morgon fyller min dotter år igen, men den här gången vet vi lite mer hur det känns.

Du har levt väldigt aktivt hela livet – hjälper träningen med måendet?

– Ja absolut, det är egentligen därför som jag tränar, inte för att ställa mig på vågen. Nu har jag precis åkt rullskidor 3,2 mil för att samla in pengar till bröstcancerfonden där jag även är ambassadör. Sedan spelar jag fotboll i division 7 och är med i tv-laget.

Inget gym? Det känns som att du är i bra form.

– Tack vad snäll du är. Nej, men jag dricker väldigt lite alkohol och aldrig öl. Det tror jag kan vara en stor bov för män i min ålder. Sedan går jag mycket promenader och spelar padel en gång i vecka, där har jag varit lite pionjär och tävlade i SM 2011.

Hur är det på fotbollsplanen – trycker motståndarna till lite extra eftersom du är Patrick Ekwall?

– Gissa.

Ja.

– Det är klart det händer och att jag känner av det. Det blir extra smällar och det sägs även ganska mycket på en fotbollsplan, saker som nog måste stanna där. Men jag har inga problem att trycka tillbaka. Sedan har jag blivit så gammal att nu tycker de väl mest synd om mig.

Hur hittar du vardagsglädje?

– Genom att vara med mina barn och sedan gillar jag att jobba, det är vardagsglädje för mig. Jag är sportjournalist, har mitt eget sneakersmärke, gör influencer-grejer i sociala medier, poddar och är moderator. Jag mår bra av att jobba mycket.

Vad händer när du stänger av?

– Det vet jag inte om jag vågar svara på. Det tar tid att varva ner. Det är som att gå nerför en trappa, ett steg i taget, det går väldigt långsamt, men till slut är jag där.

Vad är din bästa egentid?

– Det är nog att sitta hemma vid poolen i Bromma.

Vad gör du då?

– Jobbar, haha.

Vad gör du när du mår riktigt dåligt?

– Jag mår sällan riktigt dåligt, om det inte är fruktansvärda situationer som när min fru gick bort. Då försöker jag bara andas och tänka att det kommer bli bättre.

Din bästa sida?

– Jag försöker vara schyst mot människor i min närhet, familj och arbetskamrater. Min sämsta sida är att jag är osannolikt usel när det kommer till att vara händig. Jag kan knappt byta en glödlampa. Jag bor i ett stort hus och det kostar mig massor varje år bara för att jag behöver hjälp med att typ sätta upp gardiner.

Hur får du ihop livspusslet?

– Jag har hjälp av en au pair som bor hemma hos oss och stöttar upp några timmar i veckan. Sedan är planeringen jätteviktig, jag har en gammal hederlig kalender.

Vilket stjärntecken är du, och känner du igen dig i det?

 – Jag är kräfta, men jag är helt ointresserad av sådant mumbojumbo, jag har inget att säga om det.

Har du några tankar om att någon gång hitta kärleken igen?

– Jag hoppas att jag en dag kommer göra det. Jag har ingen större lust att leva ensam resten av mitt liv. Nu har jag varit så osannolikt öppen med allt i mitt liv så just den frågan kommer jag stänga dörren till.  Men absolut, jag vill gärna träffa någon och det hade Hannah också velat.

Vad skulle du ge dig själv som 18-åring för råd?

– Då hade jag redan jobbat två år på Kvällsposten i Malmö och jag skulle nog råda mig själv att fortsätta med det, det var fan en bra start i livet. Sedan skulle jag ge mig själv rådet att försöka se livet som något roligt, som något härligt, det blir mycket lättare då.

Annons

ANNONS

Förbeställ Patrick Ekwalls nya bok här!

Bokus (Extern länk)

Utforska Wellness

Om skribenten