”Jag gör inte vad som helst för mina barn”

  • Erika Kits Gölevik
Publisert:

När jag släpper taget om normer, borden och idéer kring vad bra föräldraskap innebär känner jag mig fri.

Jag älskar inte att vara förälder.

Men det är det bästa beslutet jag någonsin tagit.

Vi ska till badhuset.

En heldag med hopptorn, rutschbana, klättervägg och hinderbana.

För det har jag lovat!

Så nu ligger jag här. I mitt förråd aka yogarum och djupandas på två yogaklossar.

Väntar på att kroppen ska lossna. Lockar efter lust. Pockar på ork.

Barnen väntar ute i bilen.

”Sätt på bältena så att ni är redo”

De har nog suttit där 20 minuter nu. Redo! Tack gode Gud för skärmar och algoritmer som får dem att tappa tid och rum. Jag stretchar mellanrummet. Ett andetag till.

Ingen kommer att rädda mig.

Jag kommer inte undan.

Jag kommer tycka om att se dem glada.

Jag kommer tycka att golvet i badhuset är skitäckligt och att det är konstigt att sitta i baddräkt och äta hamburgare på plaststol inomhus.

Jag längtar inte. Men jag kommer göra det. Bara ett andetag till.

Sen ska jag vika mig dubbel i kärlekens namn.

För att jag vill!

Jag vill faktiskt. Också. Trots att jag kommer gå på hälarna för att inte få fotvårteångest.

Jag älskar mina barn.

Att se min sexåring spricka upp i ett tandlöst leende och slänga sig i poolen får mitt hjärta att växa ur bröstkorgen.

När min tolvåring tycker att jag är helt sjukt pinsam och samtidigt inte kan hålla sig från att dubbla igen och igen när vi kör kvitt eller dubbelt om veckopengen i vattenhinderbanan så vill jag stoppa tiden.

De är helt ljuvliga!

Men.

Det här med att vara förälder.

Låt oss tala öppet om det en stund.

Om allt som kommer på köpet med det underbara.

Ni vet det där man vet men absolut inte hade en aning om.

Det där man förstår men absolut inte fattar.

Och som om denna förvirring inte vore nog – att man förväntas ställa upp på allt, helt utan att blinka.

En natt förra veckan torkade jag spyor. Jag var så trött när jag blev väckt att det tog flera minuter innan jag förstod att det var min uppgift att gå upp och avlägsna magsjukan från golvet och ullmattan. 

Vimmelkantig av sömn rotade jag fram en skurhink och handduk och försökte fösa ihop sörjan med en hand samtidigt som jag höll för näsan med den andra för att inte kräkas av doften.

Jag. Tyckte. Så. Synd. Om. Mig!

På morgonen berättade jag för en vän om natten och får (den helt givna och mycket empatiska) responsen.

"Oj, nej men stackare – hur är det med honom nu".

"Jo då, bättre...

...men kan vi också prata om hur jobbigt det här var för MIG!!!"

Skammen sköljde genom kroppen. Och samtidigt. Sorry, not sorry!

Ni får gärna tycka att jag är en horribel mamma som tycker synd om mig när mitt barn är sjukt. Om ni vill kan jag hälla lite bensin på elden och tala om att vi sällan har aktiviteter inbokade efter skolan i veckorna, och att en av anledningarna till det faktiskt är att j a g inte orkar.

Jag förstår att det finns människor som på riktigt tycker att badhuset känns som en kul idé hela vägen från den där stunden man hör sig själv säga "Ja visst kan vi åka till badhuset" till sista vändan i vattenrutschbanan. Men... jag är inte en av dem.

Jag är inte en av dem och jag har insett att när jag vågar säga det högt händer något i mig.

När jag inte behöver låtsas att jag älskar att sörpla slusch i baddräkt eller att jag inte stör mig på människor som sitter kvar i bubbelpoolen när den rengörs.

När jag släpper taget om stressen att vi borde komma ut i naturen direkt efter frukost på helgerna och istället låter oss alla skrota runt i pyjamas i godan ro.

Då – som om det vore magi – tilltar lusten och motståndet lättar.

När jag släpper taget om normer, borden och idéer kring vad bra föräldraskap innebär känner jag mig fri.

Och frihet är huvudingrediensen för närhet i alla mina relationer.

Jag älskar inte att vara förälder.

Men det är det bästa beslutet jag någonsin tagit.

Jag älskar mina barn, men jag gör inte vad som helst för dem.

(Däremot överväger jag att hoppa från femmans trampolin nästa gång vi badar. Fast jag är höjdrädd. Men det är mest för att jag vill imponera.)

ANNONS

Fynda favoriter inom mode och skönhet! Nu upp till 50% rabatt hos Åhléns.

Åhléns (Extern länk)

Redaktionens val

  1. MENTAL HÄLSA

    ”Jag trodde att diagnosen skulle rädda mig”

  2. MENTAL HÄLSA

    ”Så överlevde jag en vecka ensam i skogen”

  3. MENTAL HÄLSA

    Jag skulle bli Carrie men blev Bridget Jones

Utforska Wellness

Om skribenten

  • Erika Kits Gölevik