”Om endast Bagges favoriter vågar sjunga får det allvarliga konsekvenser”

Publisert:

När orden inte räcker. När hjärtat vill mer. När orken tryter och känslorna spretar.

Tänk om det viktigaste med sång inte är vad som händer utanför, utan i dig.

Pulsen, tonen och vibrationen – på insidan.

Jag har börjat sjunga igen. Först trevande, nu – massor! Hemma, ute, i bilen. Och det var inte förrän jag började igen som jag förstod hur mycket jag hade saknat det.

Jag slutade sjunga i tjugoårsåldern när jag blev ihop med en kille som var mycket bättre på det än jag. Sång och musik blev hans grej, att peppa honom, min.

Visst har jag nynnat mig fram genom livet både innan och efter det, men såhär i retrospekt kan jag se att sångglädjen liksom falnade i samma takt som jag lärde mig hur man ska sjunga "fint".

Och jag börjar tro att tystnaden har haft fler konsekvenser än jag varit medveten om, och att jag är långt från ensam.

För vad händer med oss som folk när elitismen sätter klorna i ett av våra mest uråldriga och förenande uttryckssätt?

Arbetssånger för kraft och tröst, marschsånger för takt, barnkörer och vaggvisor som viskar om trygghet och kärlek. Ja, och Romeo förstås... som sjöng sig in i Julias hjärta. Människan är en sjungande art och våra röster vill så mycket mer än att bli bedömda. Kan så mycket mer än att bli berömda!

Tänk om vår sång längtar efter att bli hörd. Inte för att den är vacker. Utan för att den är sann. För att den bär på budskap från sidor i oss som inte har något annat språk. Kanske är sången magisk för att föreningen som sker inte bara är mellan människor, utan också – i! Melodin kommer från hjärtat och orden från hjärnan, i sången får de mötas.

Det sägs att världens längsta halvmeter är den mellan hjärtat och hjärnan. Jag tror att det var när vi slutade sjunga som de gled ifrån varandra.  Att sångens främsta uppgift aldrig var att behaga någon annan utan att föra samman hjärta och hjärna, kropp och själ!

Gabrielle Roth sa:

“In many shamanic societies, if you came to a medicine person complaining of being disheartened, dispirited, or depressed, they would ask one of four questions: "When did you stop dancing? When did you stop singing? When did you stop being enchanted by stories? When did you stop being comforted by the sweet territory of silence?”

De orden skapar en resonans i mig som känns sann, viktig och angelägen! För sång, dans och historier rymmer så mycket mer än tidsfördriv och jag är rädd att den tystnadskultur som odlas när endast den som får Anders Bagge på fall törs sjunga ut, gömmer allvarliga konsekvenser.

Jag har skrivit om depression förr, men det tål att upprepas: Ordet depression kommer av latinets depre´ssio som betyder nedtryckande, att trycka ner. Ponera att det är precis vad depression handlar om: Sorg, rädsla, ilska. Kanske också för yvig glädje, lust, och upprymdhet. Skam och smärta. Som svalts. Tryckts ner. Gång på gång. I ett helt liv.

Tills det inte går längre. Tills själen är full och allt rinner över. 

Då plötsligt drunknar vi i våra känslor och varje tanke blir som en hal tvål, omöjlig att få fatt på.

Hjärtat skriar öronbedövande och kroppen bär på en konstant känsla av oro.

Vi vaknar på natten och griper efter förnuftet men misslyckas.

Till slut kapitulerar vårt inre och vi tystnar.

Tänk om vi har inbyggda ventiler som inte behöver förnuft för att rädda oss från att drunkna:

Sång. Musik. Rörelse.

Att sjunga är att tala om för dig själv att du är viktig.

Ord utan ton blir intellektuella. 

Men i melodierna ryms hela du.

Och i dig ryms alla melodier.

Elitismen kring sång och musik må skapa underhållande tv-tablåer, men priset får aldrig vara att du sväljer ditt uttryck. Så vilken låt ligger på lut i halvmetern mellan ditt hjärta och din hjärna? En Tomas Ledin-dänga? Den blomstertid nu kommer? Ett mantra? Growling? Eller en smäktande Adele-ballad?

Själv tänker jag sjunga Moonica Mac på högsta volym för mina grannar och tomatplantor i sommar.

Ps: För dig som går igång på mer handfast fakta:

Vagusnerven är kroppens största nerv och sträcker sig från skallbasen, via halsen, diafragman ner till magen. Den förbinder hjärnan med alla vitala organ i kroppen och är en viktig del av det parasympatiska nervsystemet, som styr återhämtning, sömn, matsmältning osv.

Att sjunga stimulerar vagusnerven och ger en högre vaguston, vilket i sin tur stärker immunförsvaret och minskar risken för ångest och depression.

Även djupandning, kallbad och att gurgla är stimulerande för vagusnerven.

Så: sjung, bada, andas och gurgla sommardrinken lite extra i sommar.

ANNONS

Fynda favoriter inom mode och skönhet! Nu upp till 50% rabatt hos Åhléns.

Åhléns (Extern länk)

Redaktionens val

  1. MENTAL HÄLSA

    ”Det var jag som skrev att du var tjock”

  2. HÄLSA

    Vi måste sluta prata om träning!

  3. MENTAL HÄLSA

    ”Så överlevde jag en vecka ensam i skogen”

Utforska Wellness