När jag går in i ett irritationsskov så är min man den första som får veta det. Då kan till exempel sättet han äter glass på vara en källa till förakt. Måste det se så himla innerligt ut? Är det första gången han äter en Piggelin? Om jag inte har hormonell obalans och är mig själv (alla de sju dagarna per månad alla månar och solar och diverse är i balans) kan jag tycka att hans sätt att njuta av livet är föredömligt. Klart man ska äta en glasspinne som om det vore en förrätt på Michelin-krog. Även vid 47-års ålder.
”När jag stör mig på en vän begraver jag det djupt inom mig”
Hur som helst. När jag stör mig på en vän begraver jag det djupt inom mig. Jag tycker det är rimligt. Allt ska inte ältas, luftas, dryftas. Och dessutom ska inte mina vänner behöva ta ansvar för mina reaktioner och få äta sin glass i godan ro.
Jag är däremot övertygad om att vissa av mina vänskaper egentligen tål ett bråk. Vissa vänskaper behöver till och med ett för att man ska våga gå isär. Men varför är det så svårt att göra slut med en vän, och samtidigt så lätt att dumpa en kille? Och varför är det så lätt att berätta att man blivit dumpad, men inte att man blivit det av en vän?
Ingen kompis har någonsin gjort slut med mig på det enda rätta sättet (säg det, bara!) men jag har blivit ghostad. Klassikern: Ett oskyldigt sms om ingenting lämnas läst. Från ingenstans har det sms:et blivit en monolog, och då trillar poletten ner: Hon vill inte ha mig!
”När en vän inte längre vill ha en utstrålar det om den dumpade: Du är en dålig kompis”
Det har lämnat mig i hjärtesorg, dessutom en skamlig sådan. När en romans dumpar en, bekräftar vännerna direkt: Du var för bra. Du är alla superlativ och det är han som är oförmögen. När en vän inte längre vill ha en utstrålar det om den dumpade: Du är en dålig kompis. Den stämpeln vill ingen ha. Kärleksrelationer är annorlunda, det måste få rymmas mer. Åtminstone om ni ska leva ihop, då måste det finnas plats för stora känslor – åt alla håll. Och förstås tryggheten i att få uttrycka dem. Men vänskapsrelationer kan också vara stora kärleksrelationer. En ny vänskap kan vara totalt omvälvande, spännande, nyfiken, och en gammal precis så harmonisk och lugn som ett gift par som faktiskt står ut med varandra.
Nu använder jag anekdotisk bevisföring: Vi rensar sällan luften med vänner. Jag gör det inte, och ingen gör det med mig. Betyder det egentligen att vi värnar mer om varandra? Eller att vi skulle komma ännu närmare om vi vågade ta i det som skaver? Jag kommer inte att ta reda på det. Min man får stå ut med det svajiga humöret, mina vänner med allt annat. Men om du känner annorlunda: Så gör du slut med en vän – relationsexpertens råd
