”När vi håller vår egen rygg öppnas famnen”

Erika Kits Gölevik om att få kraft och ork att stå upp för andra

Publisert:

När den du älskar tappar orken.

Då behöver du vara den som varit varsam med din energi och gjort det som ger dig kraft så att du inte bara orkar – utan vill och längtar – efter att vara den som står upp, står kvar, står pall.

Den finns i luften. I marken, träden och vattnet. I ett djurs blick.

En medmänniskas närvaro. Den hörs utan att hävda sig.

Vill rörelse men värderar inget tempo högre än något annat. Den flyttar gränser lika mycket inåt som utåt. När den fylls av ilska är det alltid av kärlek till något annat.

Den väntar i varandet. Vill att vi ska nära varandet. Närvara.

Väl där finns inget. Och allt! Nuet djupnar. Jaget får konturer. Viet blir självklart.

Kanske är kraft inte en transaktion.

Du ger inte mig kraft.

Jag ger inte dig kraft.

Men i varandras närvaro hittar vi hem till vår egen. Kanske är det när vi vilar in mot samma varande vi blir ostoppbara i vårt görande. Kanske byggs den starkaste kraften mellan människor inte av hejarop och pepp utan integritet.

Liksom två atomer bildar en molekyl, liv, utan att smälta samman är det kanske när vi håller vår egen rygg med varm, öm och stadig hand som tilliten blir så självklar att två verkligen  kan bli ett.

Du är trygg hos dig, alltså även jag.

Jag är trygg hos mig, alltså även du.

Kraft är kärlek som vill fram. Som vill hålla, bära, skydda och förflytta.

När kvinnor bränner sjalar. När familjer lämnar hus och hem.

När unga män går ut i krig. När den du älskar tappar orken.

När ditt barn har växtvärk – i benen eller hjärtat.

Då behöver du vara den som varit varsam med din energi och gjort det som ger dig kraft så att du inte bara orkar – utan vill och längtar – efter att vara den som står upp, står kvar, står pall.

Vi kan inte stoppa ben som växer. Vi kan inte skydda de vi älskar från ett hjärta som krumbuktar.

Vi kan inte åka dit. Vi kan inte stoppa det som händer. Men vi kan använda vår röst.

Vi kan stå upp för orättvisor i vår direkta närhet och lita på att det ger ringar på vattnet.

Vi kan stå rakryggade i det vi tror på. Vara en ledstjärna för de som är vilse.

Vi kan sluta se genom fingrarna, släta över och skratta bort. Vi kan våga!

För att vi vet.

Att när vi håller vår egen rygg öppnas famnen. Och världen behöver öppna famnar.

Världen behöver dig. Mig. Oss.

Vi behöver varandra!

Annons

Utforska Wellness

Om skribenten