Vanja Wikström om alkoholproblemen, ME och vardagsglädje

  • Rebecka Wållgren
Publisert:

Vanja Wikström kallar sig momtrepreneur – och det är lätt att förstå varför. I snickarbyxor sjunger hon barnvisor på Youtube, hon har startat träningsföretag, och på sin blogg delar hon öppet om mörker – och ljus.

För Wellness berättar hon om alkoholproblemen, sin sambos svåra sjukdom, och om hur hon hittar glädjen i vardagen.

Influencern, tvåbarnsmamman och hälsoprofilen Vanja Wikström virvlar in i radhuset i Högdalen där vi ska plåta omslag för Wellness höstmagasin.

– Tintin väckte mig kvart i sex i morse! Hon sover alltid till sju annars men just i dag av alla dagar... Jag ser inte alls pigg ut nu och mitt hår ser ut som en svamp, skrattar Vanja uppgivet och lägger ner yogamattan hon har under armen på soffan.

Den påstådda svampen får dock makeupartisten snabbt styr på. Att Vanja är här och för att plåtas till ett hälsomagasin tycker hon själv egentligen är helt orimligt, hon gillar inte att träna. Men nu driver hon faktiskt en träningstjänst sedan ett år tillbaka.

Hatar att träna

– Finns det någon människa som hatar att träna mer än jag? Jag trot inte det. Jag har alltid avskytt att röra på mig. Det bästa jag vet är att ligga på soffan med datorn på magen och en skål saltlakrits på armlängds avstånd, säger Vanja.

Vanja får inte den där endorfin-kicken av att träna utan försöker se träningen som en present till sig själv.

Men efter att ha tagit sin fungerande kropp för givet under 40 år började den protestera. Två opererade knän och en rygg som värkte senare var det dags att ta tag i den där träningen. Vanja startade Rimlig Träning tillsammans med PT:n Robert Svensson.

– Det är ju en fantastiskt present att ge sig själv, en insats i sin kropp. Jag tycker dock fortfarande att det är jättetråkigt att träna, jag får inte den här endorfin-kicken som folk pratar om. Men när man har barn som man vill orka bära och leka med och man ska bära hem matkassar samtidigt som man rattar en vagn och en unge får för sig att rida på ryggen, då måste man orka.

Och så hade Britt Ekland ett finger med i spelet.

– Jag såg Britt Ekland i ”Stjärnorna på slottet” för ett antal år sedan och hon stod där på någon step-maskin och var väl 70-någonting och bara funkade. Jag kände att hon funkar bättre än mig och jag har inte ens fyllt 40 år då men hade ont i ryggen och trasiga knän. Hon sa ”man måste göra små insatser för kroppen för att den ska orka länge” och det har satt sig. Så tack, Britt Ekland!

Måste vara rimligt på alla nivåer

Vanja skrattar hjärtligt på fotograferingen. Först lite på låtsats för att liksom få igång sitt riktiga skratt. Det smittar och till slut brister hela teamet ut i skratt. Den tidiga morgonens äventyr med dottern syns det inga spår av i Vanjas ansikte som lyser där hon ligger på sin yogamatta ute på den kyliga altanen. Hon visar några av övningarna från 15-minuterspassen som hon och PT:n Robert skapar i Rimlig Träning. De enkla övningarna har varit ett vinnande koncept även för Vanjas rygg som inte längre gör ont.

– Träning ska vara lättillgängligt, inte läskigt, inte för fräsigt utan rimligt på alla nivåer för att locka en typ av människor som skulle behöva träna men som inte gör det av en massa olika anledningar. Jag har ju gym som ligger överallt på Söder, men ska jag gå dit tar det 10 minuter och sen ska man duscha efteråt och man ska vänta fem minuter innan passet börjar. Det blir lätt en och en halv timme och att ta ut det flera gånger i veckan går inte. Jag är ju i princip ensamstående med mina barn fastän jag har en partner.

”Jag är i princip ensamstående med mina barn fastän jag har en partner”

Kroniskt trötthetssyndrom

Trots att Vanja bor i en vindsvåning på söder i Stockholm med sin partner Niklas och deras två barn Iggy och Tintin är det faktiskt så att hon ensam får klara av det allra mesta. Niklas har diagnostiserats med ME, kroniskt trötthetssyndrom. Vilket gör att han 75% av tiden inte orkar något annat än att ligga ner. För personer med ME försvinner inte tröttheten även om man vilar och ingen vet vad det beror på. Vägen till diagnosen var för Niklas precis som för många andra med ME lång och kantad av oförstående läkare. När Niklas i januari 2021 till slut fick diagnosen kom känslan av lättnad – men också sorg.

– Det är tudelat. Det är en bökig diagnos som en del av läkarkåren fortfarande inte ens tror existerar och de som tror att den existerar menar att det inte finns något botemedel. Utsikterna för att bli bättre är alltså väldigt små. Men å andra sidan var det väldigt skönt att äntligen få en diagnos för vi har famlat i blindo och Niklas har liksom bollats runt i vårdapparaten och det är aldrig någon som har förstått honom. Nu vet man lite mer vad det är.

Vanja har under flera år skrivit om hur Niklas mår i sin blogg och sedan diagnosen ställdes har de via bloggen fått kontakt med många andra som kämpar med samma sak. De diskuterar, peppar och tipsar varandra om vad det testat och vad som funkat i kommentarerna.

Förståelsen från omvärlden är minimal

– Det finns så få mötesplatser för folk med den här diagnosen och eftersom man inte tas om hand i vården finns ett enormt behov av att få dela med sig. De inlägg jag skriver om ME blir nästan som ett slags forum där vi kan hjälpa varandra. Man behöver inte känna sig så ensam och konstig och så får man tips på saker man kan testa. För det finns en massa människor som blivit bättre och det finns människor som till och med blivit bra. Men det trixiga med ME är att du kan bli sjuk på tusen olika sätt och då kan du också bli bättre på tusen olika sätt så det gäller att hitta nycklarna till vad som gjorde just dig sjuk och sen försöka pussla ihop någon slags utväg ur det.

Att inte mötas av förståelse från omvärlden är något som tagit väldigt hårt på Vanja och Niklas. Inte ens de närmaste har förstått hur illa det faktiskt är.

– Det som är värst efter att Niklas mår skit är att förståelsen från omvärlden är minimal. Till och med den absolut närmsta familjen har svårt att förstå vad vi går igenom. Man får missuppfattningen att ”han är lite trött” och får höra ”kan han inte bara rycka upp sig?”. Nu har de börjat förstå allvaret men den allmänna känslan är att vara konstant missförstådd. Och det är så jobbigt att hela tiden behöva försvara honom och försvara oss och ”varför stannar jag kvar med den här mannen som bara ligger och är så trött hela tiden? Kan han inte styra upp sig?”. Jag vill gärna att folk ska lära sig mer om ME. Det går inte att skärpa sig, han är inte deprimerad, det sitter inte i huvudet utan det här är något fysiskt som är jättejobbigt.

För att få ihop vardagen får Vanja ta hand om allt från ekonomin till playdates, hämtningar, lämningar, fritidsaktiviteter och helgplaner. Niklas är oftast inte med i ekvationen.

– Som jag ser det så är han borträknad och kommer det något som han kan göra så är det en bonus. Han brukar kunna lämna Iggy på skolan och när han orkar så lagar han mat men resten är jag. Och jag har märkt att alla mår bättre av att jag har den inställningen. Att jag inte förväntar mig något annat för det skapar bara missnöje, besvikelse och enorm ångest hos Niklas som inte vill något annat än att hjälpa till. Att vara en person som inte kan bidra är så långt ifrån den människa han är egentligen är. Han är den mest omhändertagande, ompysslande och engagerande människa man kan tänka sig.

Vanja har behövt dra i handbromsen för att inte braka ihop. För vem skulle ta hand om barnen om hon kraschade?

Kör på tills man själv håller på att gå under

Men att vara personen som håller i alla trådar och plockar upp alla bollar är inte lätt för någon. Inte ens för ett energiknippe som Vanja. De första åren kämpade hon på och tänkte en vecka till, en månad till, ett år till, nästa jul, nästa sommar blir det bättre. Jag ska bara fixa lite till. Men så tog det stopp.

– Man tänker att det ska bli bättre snart och så kör man på tills man själv håller på att gå under och så blir man svin-nervös för man inser att om jag pajar då får vi ju adoptera bort barnen för då har vi ingen som tar hand om dem. Jag har till och med tänkt den tanken, att om jag brakar ihop eller om jag får någon bökig jäkla cancer och dör på tre månader, vem vill jag då ska adoptera våra barn? Jättesvåra tankar att tänka men man måste det när den andra föräldern aldrig skulle klara av att ha hand om barnen ensam.

Vanja drog i handbromsen och kom fram till att hon också behövde få komma först ibland. För att klara av vardagen i längden och inte bara en månad till.

– Jag insåg att det här är livet. Det kan vara såhär i tio år till, det kan vara så här i ett år till. Jag har ingen aning men jag måste kunna leva under tiden och jag måste hålla. Så nu har jag sen ett halvår tillbaka landat i att jag också måste få komma först ibland. Jag måste gå ut på middag med en kompis eller gå på en massage, göra något som fyller på mig med energi. Det har varit så himla skönt att landa i det. Mina behov måste också få ta plats, annars faller allt som vi har byggt det här sköra korthuset på och som gör att vi ändå klarar vår vardag och har ett ganska bra liv utifrån de förutsättningar vi har.

– Jag har också känt att jag inte kan vara jätteengagerad i Niklas mående hela tiden varje dag för det orkar jag inte. Det måste finnas plats för att oroa mig över barnen, se till att det går bra på föris, se till att det funkar i skolan, du vet, allt annat i livet. Niklas är som tur är världens mest engagerade person och han ägnar ju dagarna åt att försöka lösa det här pissiga som har kidnappat hans liv. Hade det varit så att han bara hade legat och tyckt synd om sig själv då hade jag dragit för flera år sedan men det är verkligen motsatsen.

Att klä sig som en julgran

Tårarna bränner bakom ögonen när hon pratar om det tunga och bökiga som hon kallar det. Men i nästa stund lyser hon upp igen. Vi har gått till ett fik och hennes hennes ringprydda fingrar kramar havrelatten.

– Wow vilken kaffe, vad gott det här ska bli!

Metallen från ringarna klirrar mot glaset när hon ställer ner det. På handleden hänger tre tunna guldlänkar. Från andra sidan fikabordet kan man tyda ut SMILE. Runt hennes hals hänger ordet YES. Och i öronen har hon i vanlig ordning radat upp guldringar. Hon kallar sig själv för en julgran och älskar att hänga på sig dekorationer.

”Jag blir mycket gladare när jag får ha lite tingeltangel”

– Smycken är en del av min vardagsglädje, jag blir mycket gladare när jag får ha lite tingeltangel. Att värna vardagsglädjen tycker jag är superviktigt. Att man inte går hela livet och längtar till någon Maldiverna-resa man ska göra när man blir 50. Det är de små sakerna. Att sätta på sig lite roliga kläder, krama sina ungar extra länge, att klä sig som en julgran för att man älskar smycken. Man kanske inte ens behöver skapa vardagsglädjen utan bara upptäcka att den är där. Alla gör ju något under dagen som man tycker är lite extra mysigt. Att vara i nuet och inte bara fara förbi de där små sakerna tror jag är jätteviktigt. Man har ju köpt den där kaffemaskinen för att man gillar kaffe, då ska man också tänka på det när man dricker det. Men gud va gott det var, vad mysigt att jag får starta dagen med den här. Hitta de små guldkornen.

Blev en cirkusmänniska när jag drack

Att Vanja väldigt sällan dricker alkohol och varför hon inte gör det är hon väldigt öppen med. Precis som att hon skriver mycket om ME skriver hon även om sin relation till alkohol i bloggen och hon hade nyligen Systembolagets videoteam på besök hemma i vindsvåningen. Hon vill vara den där personen som hon själv saknade i 20-årsåldern. Någon att relatera till. En tjej med alkoholproblem som slutade dricka. Beslutet tog hon midsommardagen 2012. Kvällen innan hade allt gått överstyr. Precis som det brukade.

– Jag har en alkoholproblematik som tyvärr många känner igen sig i. När jag väl börjar kan jag inte sluta och när man inte kan sluta blir man alldeles för full och helt gränslös. Man gör vad som helst och man får blackouter.

I 20 år försökte Vanja kontrollera sitt drickande för att få det att funka och hon försökte sätta upp mängder med olika regler för sig själv men inget funkade.

– Jag försökte att bara dricka öl men då drack jag ju sexton öl, jag försökte sluta dricka vid midnatt eller låta mina kompisar hålla i mitt kort så att jag inte kunde köpa själv men det spelade ingen roll. Jag såg till att någon annan köpte åt mig eller så snodde jag något eller tog ett glas som stod på dansgolvet. Det slutade alltid med att jag blev den där cirkusmänniskan som folk tyckte var så underhållande och rolig och som man kunde garva åt och snacka om dagen efter. Och jag vaknade alltid med enorm ångest och hade ingen aning om vad jag hade gjort.

Dricker aldrig i festsammanhang

Efter den där midsommarkvällen slutade Vanja att dricka helt under några år. I dag dricker hon något glas ibland men under väldigt kontrollerade former. Aldrig i festsammanhang, aldrig på en after work. Ett glas rödvin till maten hemma går bra. Att det tog så många år innan hon kom fram till att hon faktiskt kunde sluta med alkohol i stället för att försöka kontrollera sitt drickande tror hon beror på just det där att det fanns så lite förebilder med alkoholproblematik.

– Det fanns inte i mitt huvud att man inte drack, det fanns ingen runtomkring mig som inte drack och jag hade aldrig hört talas om någon som jag kunde relatera till som inte kunde hantera alkohol och av den anledningen hade valt att sluta. Så den tanken slog mig bara inte vilket är så märkligt och så dumt. Det är så himla vedertaget i samhället. Det finns ingenting som vi firar utan att dricka alkohol. Så det gäller att vi som väljer att reglera vårt drickande på olika sätt eller väljer bort det också ser till att synas. Bilden är så onyanserad både av hur en person ser ut som har alkoholproblem och hur man kan hantera problemen. Man får hitta sin egen väg, det som funkar för en själv.

Funkar det inte så dör man ju inte

I dag driver Vanja sina sociala medier och Rimlig Träning. Men hon har även hunnit med att starta och sälja ett företag som säljer amningsbehåar och hon har suttit och sjungit barnsånger på Youtube. Förutom lite extrajobb i en klädbutik har hon faktiskt aldrig någonsin varit anställd hos någon annan än sig själv. Hon älskar att starta upp projekt och företag och sitter just nu och funderar på att ge sig in i ännu ett som verkar lovande. Mer avslöjar hon inte.

– Jag älskar att bygga företag. Jag tycker det är så otroligt kul att driva upp något. Men när det är uppe och rullar är jag lite klar. Jag tycker inte att det är så kul att förvalta det. Det är en annan grej med sociala medier för det är så dynamiskt och man har den här kontakten med folk hela tiden som är jätterolig. Men just det här att vara med när någonting startar, det är superkul!

Att kasta sig ut i det okända och satsa på sina idéer och drömmar är för många en ganska skrämmande tanke men Vanjas filosofi är att man behöver göra det för att inse att om det inte funkar så dör man ju inte.

– Det är som med allt annat, vad är det värsta som kan hända? Att man får gå tillbaka till en anställning ett tag eller att idén inte flög och då får man lära sig av det. När det värsta faktiskt händer är det väldigt sällan så farligt som man tror att det är. När man väl är där får man ta det steg för steg. Det är mycket värre att ha en massa drömmar som man ens aldrig vågat närmat sig än att ha betat av ett gäng och vissa funkade inte. Då har du åtminstone haft chansen att närma dig dem.

Skulle egentligen blivit popstjärna

Den där positiva inställningen är en stark kraft som man märker kommer igen i flera aspekter av Vanjas liv. Men så har det inte alltid varit förklarar hon. För det värsta som skulle kunna hända hände verkligen 2009 och det gjorde henne förkrossad.

– Jag skulle egentligen bli popstjärna, det var min grej. Från att jag var sex år tills jag var 33 var det det enda enda jag ville och att det sket sig utav bara helvete var det värsta som kunde hända mig. Jag hade på allvar hellre blivit av med benen än att min musikkarriär skulle skita sig så som den sket sig.

Vanja hade fått skivkontrakt i Paris, hon hade spelat in en skiva, gjort intervjuer, spelat i radio och gjort en svindyr musikvideo. Hon var ett högprioriterat projekt på skivbolaget, hon skulle bli en megastjärna. De lät till och med anställa en kvinna som skulle flyga med Vanja överallt enbart för att hålla koll på hennes varumärke. Men så släpptes skivan. Och allt det där härliga som skulle hända, det hände inte. Skivan blev ingen hit. Och Vanja kom knappt upp ur sängen.

– Jag låg och grinade i sängen i ett år. Jag hade ingen självkänsla kvar, ingen framtid, det fanns ingenting kvar tyckte jag . Men sen går det ju ändå att hitta något nytt att engagera sig i och tycka är roligt. Man hittar nya värden i livet. Och när man inser att man kan vända en sån kris, att man klarar det, då blir ingenting särskilt läskigt. För det värsta hände men jag har ett jättehärligt liv i dag. Jag har noll sorg över att jag inte får vara Beyoncé. Det blev ett jättebra liv ändå och när man har fått det svart på vitt är det lättare att se möjligheter och våga göra saker. För man klarar det ändå.

Träningsband- Yogaband 5-Pack

stuffstore

Träningsband- Yogaband 5-Pack

159,00 kr329,00 kr

Läs mer

Wellness shop

15 rimliga minuter som tränar hela kroppen

Ett pass som funkar för i princip alla och som gör en insats för hela kroppen. Styrka, kondis och en smula spänst.

  • Höftlyft (börja med att rulla upp rumpan först från golvet, som om du skulle vilja dra in din svans - om du hade haft en - som sitter vid ryggslutet, framåt mellan dina ben. därefter följer ländryggen efter rumpan upp från golvet. Knip skinkorna och fokusera på att rumpan får jobba. (30 sek)
  • Vila 10 sek
  • Jogga med höga knän (Sträck på dig och kör fullt ös. Få upp pulsen ordentligt  (20 sek)
  • Vila 10 sek
  • Armhävning (på golv eller upphöjt mot exempelvis diskbänken för lättare belastning) Spänn magen ordentligt och undvik att börja svanka när du blir trött. Känns det som att du tränar ryggen så har du kört lite för tungt, detta är en övning för framsidan av kroppen (30 sek)
  • Vila 10 sek
  • Jogga med höga knän (20 sek)
  • Vila 10 sek
  • Knäböj (om det känns lätt så gör du en djup och snygg knäböj men hoppar upp istället för att ställa dig) Stå i en bekväm position, du får ha fötterna utåtvridna om det känns bekvämt. Se till att knäna håller sig stabila och pekar i samma riktning som dina fötter. Du vill inte att knäna svajar inåt när du trycker dig upp från bottenläget (30 sek)
  • Vila 10 sek
  • Jogga med höga knän (20 sek)
  • Vila 10 sek
  • Rygglyft med raka armar och ben (30 sek) ligg på mage på golvet och lyft ben och armar tillsammans med bröstkorg så högt du kan. (för svårt/tungt? lägg dina händer på rumpan och lyft enbart bröstkorgen upp från golvet)
  • Vila 10 sek
  • Jogga med höga knän (20 sek)

Körs i cirkel med tre varv

ANNONS

Hur mår du på insidan? Gör en hälsokontroll via blodprov och få många svar.

Werlabs (Extern länk)

Hur mår du på insidan? Gör en hälsokontroll via blodprov och få många svar.

Redaktionens val

  1. HÄLSA

    Anders Wallensten: Så lyckas du med hälsosamma förändringar

  2. HÄLSA

    Ett glas vin om dagen - hälsosamt eller inte?

  3. HÄLSOKOST

    Agnes Wold: Det går inte att boosta immunförsvaret

Utforska Wellness

Om skribenten

  • Rebecka WållgrenRebecka Wållgren är reporter och redaktör för Aftonbladet Wellness sedan februari 2021. Rebecka började på Aftonbladet 2013 och arbetade redan då på Wellness. Hon har även varit på Viktklubb, Wendela och The You Way. Sedan tog hon en sväng till Bonnier Magazines & Brands där hon var webbredaktör för Lantliv och Sköna hem. Utbildning: Rebecka har gått journalistprogrammet vid Göteborgs universitet. Tidigare har hon även studerat Litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.